Kork på flaskan så har ingenting hänt?

I mitt kök, vid min spis har jag en låda. En trädlåda. Lådan är fylld med allehanda flaskor. Det är någon glöggflaska. Oljor. Balsamvinäger. Något litet saltkar (ni vet sådant som man har flingsalt i). Det sista mer för att jag tror att jag är Per Morberg när jag lagar mat. Det ska se ut som om jag är en mästare bland kastrullerna. Som om jag varje dag slänger och slevar vid spisen.

Iallafall. I den där trälådan, som förövrigt är ganska fin, står det flaskor. Här i har jag också vin. Uteslutande rött vin. Ibland en flaska, ibland några flaskor av varierande kvalité och sort. Oftast inga flaskor.

Jag har en vana att när jag bestämt mig för , eller mer hittat en ursäkt för att dricka vin, så öppnar jag flaskan, häller upp ett glas och sätter på korken igen. Det går ju såklart inte att få ner hela korken igen i flaskan, utan den sticker upp lite grand. Och så ställer jag tillbaka den på plats igen. I lådan. Vid spisen. Tillsammans med oljorna, glöggen och saltet.  Kvällen går och jag går och fyller på mitt glas allt som oftast och det händer, det händer att vinet i flaskan tar slut. Inte ofta, men det händer.

Normalt borde ju vara att när flaskan, eller vinet i det här fallet, är slut så ställer man undan den. Under diskbänken, eller i förrådet om man har ett sådant. Jag har inget förråd. Så jag bör ställa undan mina tomma pavor under diskbänken. Men nej. Jag låter flaskan (orna) stå kvar i lådan. Vid spisen. I köket. Med korken i. Jag vet inte vad jag fått för mig? Att jag inte druckit upp flaskan? Att visa andra som kommer på besök att jag är en gourmand som har vin i maten och enkom har dessa flaskor till matlagning. I lådan. Vid spisen. I köket.

När jag rannsakar mig själv handlar det nog mycket om det estetiska. Precis som med saltet. Flingsaltet. I lådan. Vid spisen. I köket. Det ska liksom stå en eller flera öppnade vinflaskor med korken i. Lite på gång sådär. Här händer det grejjer. Här lagas det minsann söndagsstekar och marineras i vin. Här slänger vi ihop såser och dippa och doppa. Rödvinssås? Alltid på söndagar. Jag och Per Moberg? Ja, jo vi brukar träffas och korka upp en flaska eller två. Självklart. Flingsaltet? Ja, jo det måååååååste man ha. Fräscht!

Jag tycker inte ens om att laga mat. Men jag älskar att dricka vin. Och jag älskar att gå förbi min trälåda. Vid spisen. I köket. Drömma mig bort om stora söndagstekar, rödvinssåser och dippa och doppa. Och Per Morberg. Kanske slänger jag in Laila och Mat-Tina i en drömsekvens också.

Är du också alkoholist?

//Fillefjomp